Spackel är ett av de vanligaste asbesthaltiga materialen i äldre byggnader. Det har använts i stor utsträckning för att jämna till väggar och tak före målning, tapetsering eller kakelsättning. Spackel är särskilt riskabelt vid slipning och rivning, eftersom spackeldammet lätt sprids i luften.
Varför finns det asbest i spackel?
Asbest tillsattes i spackel för att förbättra hållfastheten, göra massan lättare att arbeta med och ge bättre torkegenskaper. Asbestfibrerna fungerade som armering i spacklet och motverkade sprickbildning. Det var särskilt önskvärt när stora ytor skulle spacklas och resultatet behövde bli jämnt och sprickfritt.
Asbesthaltigt spackel finns framför allt i byggnader som byggts eller renoverats före det svenska asbestförbudet i början av 1980-talet. Det är särskilt vanligt i flerbostadshus och offentliga byggnader där stora väggytor spacklades med fabrikstillverkade spackelmassor.
Den särskilda risken med spackel
Spackel är en särskilt farlig asbestkälla, eftersom det ofta måste slipas eller bilas bort vid renovering. Slipning ger ett mycket finkornigt damm som snabbt sprids i hela rummet och via ventilationen även till andra rum. Asbestfibrerna i dammet är så små att de inte syns med blotta ögat.
Redan några minuters slipning utan skyddsåtgärder kan ge en betydande asbestexponering. Därför är det särskilt viktigt att ta reda på om spacklet innehåller asbest innan du slipar eller river.
Flera lager spackel
I äldre byggnader har väggarna ofta spacklats flera gånger under årtiondenas lopp. Det betyder att väggen kan ha flera spackellager ovanpå varandra, och varje lager kan vara från olika tid. Ett lager kan innehålla asbest, ett annat inte.
När du tar provet är det viktigt att få med alla spackellager eller att undersöka varje lager för sig. Om du bara tar prov på det översta lagret blir ett asbesthaltigt lager under det oundersökt. Det undre lagret är särskilt viktigt att undersöka när väggen ska rivas eller slipas ända ner till stommen.
Så tar du prov på spackel
Ett prov på spackel tar du genom att lossa en liten bit spackel från väggen. Använd en mejsel eller kniv och lossa biten försiktigt. Försök få med alla spackellager i provet, inte bara det översta. En lagom provstorlek är ungefär 2–5 centimeter.
Ett bra ställe för provet är till exempel väggens nederkant, ett hörn eller någon annan plats där ett litet märke inte stör. Om det finns tapet eller färg ovanpå spacklet tar du först bort ytskiktet och tar sedan provet på själva spacklet.
Var finns spackel?
Spackel har använts i nästan alla rum: vardagsrum, sovrum, kök, badrum och hallar. Även takytor har ofta spacklats. Asbesthaltigt spackel är särskilt sannolikt i rum där väggytorna har spacklats släta inför målning eller tapetsering.
Även väggar i trapphus, källare och förråd kan ha asbesthaltigt spackel. I praktiken kan sådant spackel finnas i alla utrymmen där väggytorna har behandlats före asbestförbudet i början av 1980-talet.
Hur går du vidare?
Om du planerar att slipa, riva eller på annat sätt bearbeta väggar i en äldre byggnad, ta ett prov på spacklet och skicka det till laboratoriet. Då får du veta säkert om spacklet innehåller asbest och kan arbeta säkert. Att börja slipa utan att veta är den enskilt största risken för asbestexponering vid renoveringar.
Utifrån analysresultatet vet du om du kan fortsätta som vanligt eller om du behöver hjälp av ett företag som är specialiserat på asbestsanering. I båda fallen är informationen värdefull och hjälper dig att planera renoveringen säkert och kostnadseffektivt.