Asbest i naturen: var kommer asbest ifrån?

Asbest är ett mineral som bildas i naturen. Det uppstår i vissa bergarter i berggrunden när berget omvandlas av värme, tryck och vatten och en del av mineralerna kristalliserar till tunna fibrer. Asbesten hamnade i husen när sådana fiberförekomster bröts i gruvor och fibrerna blandades i spackel, lim, skivor och isolering. I hemmet möter du alltså nästan alltid asbest i tillverkade byggprodukter, inte i natursten.

I den här artikeln berättar vi i vilka bergarter asbest bildas, var det har brutits, hur berggrunden hänger ihop med frågan och vad asbest i naturen betyder för dig som bor i ett vanligt hus eller ska renovera.

Hur bildas asbest i naturen?

Asbest är inte ett enda ämne utan ett samlingsnamn för sex silikatmineraler som kan kristallisera i fiberform. För att fibrer ska bildas krävs särskilda förhållanden. Oftast sker det när en bergart omvandlas djupt ner i jordskorpan av värme, tryck och cirkulerande lösningar. Fibrerna växer ofta i sprickor och gångar i berget, där de kan lossna i knippen.

• Serpentinasbest, det vill säga krysotil, bildas i serpentinit, en bergart som har omvandlats från magnesiumrik bergart. Krysotilfibrerna är krökta och böjliga.
• Amfibolasbesterna, det vill säga amosit, krokidolit, antofyllit, tremolit och aktinolit, bildas i omvandlade bergarter, och deras fibrer är raka och styva.

Skillnaderna mellan grupperna beskrivs närmare i artikeln serpentin- och amfibolasbest, och vad som räknas som en fiber i artikeln asbestfiber.

Samma mineral kan vara fiber eller vanlig sten

De flesta asbestmineraler förekommer i naturen också i icke-fibrös form. Tremolit, aktinolit och antofyllit är till exempel vanliga mineraler i många bergarter, och oftast förekommer de som kristaller och inte som fibrer. Ett mineral räknas som asbest först när det har kristalliserat till tunna fibrer. Därför säger namnet på berget eller mineralet inte ensamt om det rör sig om asbest.

Var har asbest brutits?

Kommersiellt betydelsefulla asbestförekomster finns bara på ett fåtal platser, och världsproduktionen var koncentrerad till några få länder. Krysotil har varit den överlägset vanligaste asbesttypen som brutits, och bland de största producenterna fanns Kanada och Sovjetunionen. Krysotil användes bland annat i asbestcementskivor (eternit). Amosit bröts främst i Sydafrika och krokidolit i Sydafrika och västra Australien.

Tremolit och aktinolit bröts i regel inte som asbest. De hamnade i produkter främst som förorening tillsammans med andra mineraler, till exempel i krysotil, vermikulit eller talk, eftersom de förekommer i samma bergarter i naturen.

Asbest i berggrunden

På vissa håll finns det bergarter där asbestmineraler förekommer naturligt. I ett helt berg stannar fibrerna inne i stenen. Det blir aktuellt först när sådant berg bryts, krossas eller borras, eftersom fibrer då kan frigöras med dammet. Därför tas naturlig asbest hänsyn till exempelvis vid produktion av krossmaterial och vid gruvdrift.

Vissa länder har också brutit egen asbest, till exempel antofyllit. Mer om den asbesttypen hittar du på sidan antofyllit.

Är naturlig asbest farlig i hemmet?

När du bor som vanligt är naturlig asbest i regel inget du behöver oroa dig för. Asbestrisken i hemmet hänger nästan alltid ihop med gamla byggprodukter där fibrer har tillsatts med avsikt: spackel, kakelfix och mattlim, asbestcementskivor, rörisolering och vinylplattor. De beskrivs i artikeln var kan det finnas asbest.

Hälsorisken är densamma oavsett var fibern kommer ifrån. Alla asbesttyper är cancerframkallande, och faran uppstår när fibrer kommer ut i luften du andas. Helt material eller hel sten sprider inga fibrer. Om du är orolig för att du kan ha exponerats, prata med din läkare eller företagshälsovården.

Hur skiljer laboratoriet asbest från andra fibrer?

Eftersom samma mineral kan vara fiber eller vanlig sten och det dessutom finns många andra fibrösa mineraler i naturen, går det inte att känna igen asbest på utseendet. Asbestlab undersöker proverna med ett JEOL SEM-EDS elektronmikroskop enligt standarden ISO 22262-1. Mikroskopbilden visar fiberns form, och grundämnesanalysen visar dess kemiska sammansättning. Tillsammans skiljer de de sex asbestmineralerna från varandra och från andra fibrer, som glasull och stenull.

Vad gör du om du misstänker asbest i ett material hemma?

Om renoveringen gäller material som sattes in före 1983, låt undersöka det innan det slipas, borras eller rivs. Provet kan du ta själv:

1. Använd engångshandskar och andningsskydd av minst klass FFP3.
2. Fukta provstället med en sprayflaska så att det blir så lite damm som möjligt.
3. Lossa en bit på ungefär 2–5 centimeter så att alla lager följer med ända ner till underlaget.
4. Lägg biten i en återförslutningsbar plastpåse, stäng den och packa den i ytterligare en påse.
5. Skriv provets plats och material på påsen.
6. Täck provstället med tejp och torka av ytan med en fuktig trasa.

Mer detaljerade instruktioner finns i artikeln så tar du ett asbestprov. Resultatet skickas med e-post, vanligtvis samma dag som provet kommer fram till laboratoriet. Om asbest hittas ska rivningen utföras av ett företag med tillstånd för asbestsanering.

Vad kostar en asbestanalys?

Analysen kostar 39,90 € + moms per prov, det vill säga 50,07 € inkl. moms (finsk moms 25,5 %). Priset är detsamma för 1–100 prover. Porto ingår inte. Du kan beställa analysen på nätet, betala med kort och skicka provet med PostNord till laboratoriet i Finland.